Febriarideppig

Jag är lite smådeppig, som ni kanske har förstått. Det är inte så allvarligt, bara på ytan sådär, om ni förstår. Jag saknar sol och värme och sitter inne hela tiden pga. kylan och grubblar... hade det varit vår eller sommar hade jag varit ute på en långpromenad och luktat på blommorna och känt mig lycklig. Inte funderat så mycket. Men så är det inte nu.

Jag funderar på vart alla mina storslagna planer tog vägen? Mitt liv skulle ju bli sådär spännande, hade jag tänkt. Jag skulle ju resa till fjärran länder och jobba utomlands, rädda världen och träffa massor av intressanta människor på vägen. Och nu sitter jag i samma Stockholmsförort som jag har bott i hela mitt liv och har precis köpt en Volvo. Missförstå mig inte, jag är lyckligt nygift och trivs med mitt liv. Och jag är faktiskt jätteglad för att vi har köpt en bil. Men jag är så rädd för att fastna, inte kunna bryta upp och prova något annat... det skrämmer mig verkligen.

2010 - 2011

Ja, året slutade ganska bra trots allt. Kanske var det tack vare mina låga förväntningar som kvällen blev riktigt rolig!

Men vad sägs om en liten summering av 2010?

JANUARI

Börjar året långt borta i Brasilien, på en strand. Kommer sen hem och byter jobb.

FEBRUARI

Stambyte påbörjas i vår gamla lägenhet, H och jag flyttar till mammas och pappas lägenhet. Jag jobbar mina första, omskakande veckor på mitt nya jobb.

MARS

Det blir klart att vi ska flytta till en ny lägenhet. Jag drabbas av stress pga. jobbet.

APRIL

Vi flyttar in i nya lägenheten. Det blir äntligen vår. Jag mår bättre och livet känns härligt.

MAJ

Stressen kommer tillbaka. Jag mår inte bra, söker nytt jobb i desperation.

JUNI

Börjar må bättre igen. Jobbar hårt, men under mindre press. Tackar nej till det andra jobbet och känner att jag trots allt trivs väldigt bra på mitt jobb.

JULI

Semester. Min första, riktiga semester. Vi inleder med underbara dagar i Dubrovnik, H och jag. Sen jobbar jag ytterligare några veckor, men åker i slutet av juli tillsammans med en vän till sydöstra Turkiet, en plats där jag har varit fyra gånger och där jag har lärt känna många fina människor. En plats jag verkligen älskar.

AUGUSTI

Sverige-semester med H. Första veckan tillsammans med vännerna M&C uppe i Hälsingland hos mamma och pappa. Andra veckan tillbringar H och jag ensamma på Koster. Vi hade inte så tur med vädret, men fick två avkopplande augustiveckor som gav mig min fulla styrka tillbaka.

SEPTEMBER

Valet. Vi är helt uppfyllda av valet, pratar politik 24-7, kollar på varenda debatt på TV, går runt bland valstugor och diskuterar. Åker och hälsar på min syster U i London. Kära återseenden i mitt älskade London.

OKTOBER

Vad gjorde jag i oktober egentligen? Kan inte ha varit en särskilt innehållsrik månad. Men den avslutades med en weekend i Hälsingland.

NOVEMBER

Besöker min morfars grav med mormor och moster. Sånglektion. Målar med min vän A. Börjar adventspyssla.

DECEMBER

Julpysslar. Köper min första, riktiga julgran.

Sammanfattningsvis har 2010 varit ett år som har varit väldigt upp-och-ned. Jag mådde inte så bra under första halvåret, betydligt bättre under andra halvan. Men man kan säga att 2010 var det år jag blev riktigt vuxen. Jag fick fast anställning, flyttade till en större lägenhet och lämnade studentlivet bakom mig med allt vad det innebär. Jag blev samtidigt mer tyngd av ansvar vilket delvis har förändrat mig som person. Men det är väl vad det innebär att bli vuxen på riktigt. Jag skulle faktiskt vilja säga att 2010 innebar en milstolpe i mitt liv, en förändring som inte kan göras ogjord, men som inte heller bör göra det. Jag är nöjd med mitt nya liv och ser fram emot resten...

Vad kommer då att hända 2011?

Flera spännande saker. Det största (som jag vet i dagsläget) är att H och jag ska resa till Irakiska Kurdistan i sommar. Vi har tänkt vara borta i en månad och resa runt i regionen. Det här är en resa som jag har velat göra i många, många år och den betyder jättemycket för mig. Mer än för H, som inte har varit där på 10 år, konstigt nog...

Mitt nyårslöfte för 2011 är att jag ska lära mig bättre - och framför allt bli modigare när det gäller att prata - kurdiska. Tänkte att det kunde vara lämpligt med tanke på vår resa.

Sen kommer det förstås att hända massa annat spännande 2011. Men det vet vi ju inget om än!

För er som har orkat läsa detta långa blogginlägg önskar jag en god fortsättning på det nya året...

Sovmorgon II

Det som är bra med att ha så lång sovmorgon som fram till 12.00 är att man även hinner äta frukost i lugn och ro, blogga, titta på TV... sitter nu och tittar på SVTs Nyhetsmorgon eller vad det heter, där fd ärkebiskop KG Hammar är gäst. Jag beundrar verkligen honom, vilken fin människa. Önskar ibland att jag kunde vara sådär lugn och trygg och klok som han... tror ni man kan bli det?

Gillar, gillar inte

De senaste två dagarna har jag varit på två evenemang efter jobbet, varav det ena gillades mer än det andra, och jag har kommit till följande insikt om mig själv:

Jag gillar väldigt mycket att gå på intressanta seminarier och diskutera frågor som intresserar mig med människor som jag finner intressanta.

Jag gillar inte så mycket stora, festliga tillställningar där man ska vara på ett visst sätt och ha ett visst humör och kallprata med folk som som jag inte tycker är sådär väldans intressanta.

Så, det var väl en viktig insikt. Ska tänka på det i fortsättningen. Men. Man måste ändå anstränga sig ibland, och inte tacka nej till allt man finner minsta olustigt... eller hur?

Härligt med flyt

Först går det trögt, trögare (trögre???), trögast... och sen helt plötsligt börjar det flyta på! Vad härligt det är att skriva då!!!

Mitt ältande...

...handlar numera om jobb snarare än plugg. Det har bara ersatts. Ni kanske har märkt det?

En strategi

Ojojoj vad jag har tyckt synd om mig själv idag. Men det är väl ok ibland? Jag tror att jag blev mer besviken över att jag inte fick det där jobbet än jag trodde jag skulle bli. Det hade varit så perfekt, och det skulle ha uppfyllt nästan alla mina drömmar i ett svep. Men men...

Nu måste jag komma på en strategi för framtiden. För jag är sådan, jag måste ha en strategi, en plan.

Steg 1.) Tycka lite lagom synd om mig själv veckan ut under tiden som jag kurerar mig för min förkylning och försvinner in i Harry Potters värld lite då och då.

Steg 2.) Nästa vecka kommer jag nu tydligen också vara ledig. Då ska jag försöka skriva klart mitt paper som jag ska presentera på en konferens i Österrike i november.

Steg 3.) Veckan därpå börjar mitt nya liv. Då ska jag återigen jobba som receptionist. Under höstterminen kommer jag dessutom läsa kvällskurs på universitetet, två dagar i veckan fram till november. Bara för nöjes skull.

Steg 4.) Efter årsskiftet ska jag läsa en liten 7,5 poängskurs som jag behöver för att kunna ta ut en formell masterexamen. Det ska jag göra så att jag har det överstökat.

Steg 5.) Nu har vi kommit till våren, kring mars. Då ska jag börja söka nytt jobb, och det ska vara i London. Jag har försökt dölja det för mig själv länge nu, men i och med det här jobbet som jag sökte så kom allt upp till ytan igen. Jag vill helst av allt vara i London. Så är det bara.

Vet nu inte om ni har orkat läsa igenom min strategi, det kanske inte är så roligt för er. Jag skriver det nog mest för min egen skull, det är alltid lite terapeutiskt att få saker och ting på pränt. Men för er som orkade läsa - vad tror ni om min strategi?

Äntligen fredag

Nu har jag blivit som alla andra människor. Som längtar till fredag. Förut kvittade det, jag kunde ta mig ledigt en tisdag för att jobba hela helgen. Men nu är helgen helig. Däremot vill jag inte införa något särskilt "fredagsmys". Nej. Jag vill ha mys VARJE kväll :-)

Kära Dagbok...

Den här bloggen känns lite som en dagbok nuförtiden. En vän som jag kan prata med när jag mår dåligt. Eller bra. Sen är det ju inte bara dagboken - dvs. bloggen - som lyssnar, utan även ni som läser bloggen.

När jag var liten skrev jag jämt. Ja, alltså när jag var liten men tillräckligt stor för att kunna skriva. Jag skrev brev till otaliga kända och okända brevvänner i Sverige och, senare när jag kunde skriva på engelska, utomlands. Åsså skrev jag dagbok. Ända tills jag var i 20-årsåldern, då kom jag av mig av någon anledning. Jag tror att jag blev mer tillfreds med mig själv och livet, därför. Jag hade inte samma behov längre.

Men att blogga, det är någonting annat ändå. Kul ju mer man håller på. I alla fall för mig.

Att konsultera kudden...

... dvs. sova på saken, vakna utvilad och sen stå under en varm dusch och idéerna bara kommer till en. Och sen bara flödar skrivandet. Det är fint.

Lite, men bara liiite, deppig

Såhär dagen efter min opponering känner jag mig lite smådeppig. Jag vet inte om det är för att min examinator sa att hon trodde att det skulle bli svårt för mig att komma in på deras forskarutbildning (hon sa: det kan bli svårt, inte för att det här inte är en bra uppsats, men eftersom det är så otroligt stor konkurrens) eller om det är för att jag vid det här laget kan dra slutsatsen att jag inte kommer att komma in på de andra två forskarutbildningar jag sökte till heller. Men det har nog med båda att göra. Samtidigt vill jag inte låta mig nedslås, jag VET ju att det är så här svårt att komma in, och det betyder inte att jag är dålig. Men ändå, det känns sådär...

Kanske bäst att ställa sig in på att emigrera trots allt?

Dripp dropp...

Det regnar idag. Vad mysigt och perfekt för min sista pluggdag. Tråkigt för många andra kanske, men de flesta jobbar väl ändå.

Grrr II

Idag har jag skrivit ännu sämre än igår. Jag har bara skrivit en halv mening idag. Jag sitter verkligen fast. Jag får panik!

Grrrrr!

Grrr

Jag är så frustrerad just precis nu. Det är bara en dryg vecka kvar tills jag ska lämna in uppsatsen och just nu sitter jag verkligen fast. Jag bara sitter och stirrar in i skärmen och vet inte vad jag ska skriva. Det är så irriterande. Men nu tar jag paus tror jag, här blir inga barn gjorda. Får se vad som händer om jag sover på saken.

Godnatt!

Stökigt

Jag har inga bilder att bjuda på idag, bara ett stökigt hus och ett ännu stökigare skrivbord med massor av papper och böcker. Det är ganska stökigt i min hjärna också idag. Jag ska försöka lägga lite tid på att få ordning på det senare. Och sen skriva så det ryker. Vi ses!

Apropå jobb

Det slog mig just att om exakt en månad så börjar jag sommarjobba. Heltid. En månad kvar av fri arbetstid alltså... Det gäller att njuta medan man kan.

När jag blir stor

Jag sitter och funderar på vad jag egentligen vill bli när jag blir stor...

Jag är faktiskt ganska stor redan. Jag fyller 26 i sommar. Och jag har (egentligen) utbildat mig klart. Jag bara pluggar lite extra.

Mina drömjobb har ändrats lite genom åren. När jag var liten ville jag bli sångerska. När jag blev lite äldre ville jag bli jurist (som Ally McBeal). När jag blev ännu lite äldre ville jag bli diplomat. Det verkade kul, tyckte jag. Man får resa mycket och så. Sen, när jag blev lite mer "vuxen", ville jag jobba inom någon frivilligorganisation, typ Röda Korset. Men drömmen om att få ett sådant jobb efter utbildningen övergick senare till att bli en dröm om att få stanna i den akademiska världen istället. Och här befinner jag mig nu.

Just idag, två dagar efter beskedet att jag inte har blivit antagen till forskarutbildningen på universitetet där jag helst ville komma in, känner jag mig lite vilse. Och jag funderar på vad jag verkligen, verkligen vill. Ifrågasätter om den akademiska karriären är något för mig, after all... Lite surt sa räven över det hela.

Men några saker tror jag att jag har kommit fram till
*jag vill ha ett kreativt jobb (i vid mening)
*jag vill kunna styra över mitt jobb själv
*jag vill jobba med något jag brinner för

Lite besviken

Igår fick jag reda på att jag inte kommit in på en av de tre utbildningar jag har sökt till hösten. Det var väldigt väntat, men man blir ändå lite besviken. Även om jag visste att det är väldigt osannolikt att jag skulle komma in så hade jag ändå kanske en promilles hopp. Nu hoppas jag istället på någon av de andra två, fast risken är att jag kommer bli ännu mer besviken om jag hoppas för mycket på dem... Men hur ska man göra då, om man har en dröm? Hur ska man tänka för att slippa bli besviken?

Rekord

Jag har aldrig tidigare skrivit 30 inlägg i bloggen på en månad, och särskilt inte när månaden inte ens kommit halvvägs... Min analys är att det är för att jag skrivier kortare och fler "icke-relevanta" inlägg numera... Man får välja. Kvalitet eller kvantitet ;-)

Panik!

Jag har bara tre veckor på mig att skriva klart min uppsats! Hjääälp! Hur ska jag hinna...?